…jag minns att det man fick utstå som bollkalle framför brajenklacken var vida värre än vad Chanko fick utstå vid hörnflaggan i senaste derbyt. När första pyrotekniken brändes av blev man utburen av brandmännen. Kort efter att röken lagt sig blev man lika effektivt inburen igen och uppgiften att med livet som insats vakta bollarna kvarstod. Bollar som ändå alltid studsade tillbaka över våra huvuden ska tilläggas. Öl, tändare, plånböcker, mobiltelefoner och miniräknare haglade in och ofta var vi bollkallar main target. Som tur var så fick jag ingen dank i huvudet, hade så skett med mig som med Johan Andersson hade jag kanske också bytt till bajen.
Med detta pubcitat vill jag inleda den här bloggen som undertecknad, hockeytröjan och några andra skribenter nu startat. Vi vill helt enkelt ge er DIF ur vårt perspektiv. Nytt blandat med gammalt och en hel del tyckande. Förhoppningsvis kan vi också få till lite intervjuer med intressanta DIF-personligheter som inte nödvändigtvis har med lagets organisation att göra.
