Nu är det efter 7 månader, 110 inlägg, 150 kommentarer och 20.000 läsningar över/slut/finito/adieu med BBOF.

Men frukta icke & hav förtröstan,

Vi kommer att dyka upp i ett nytt spännande format!

Efter hårda förhandlingar på Järnvägsrestaurangen Östra har vi beslutat oss för att, med omedelbar verkan, göra gemensam sak med DIFbloggen.

Fördelarna med en sammanslagning är många. Vi blir fler skribenter och kan lägga mer tid på inläggen än tidigare. Dessutom gör DIFbloggen också att vi får en egen domän med allt vad det innebär för utveckling av sidan och våra idéer.

Vi tar såklart med oss våra nick och kommer även i fortsättningen att skriva vad vi vill, och vi gör det för att vi älskar DIF!

Nu är det bestämt att den så upphettade medlemskvällen ska hållas i Torben Grut-salen på Onsdag den 12 november. Har ni ett medlemsnummer så se til att komma dit och göra er röst hörd!

Mer Info här

Ikväll tar alltså Elfsborg ett kliv närmare guldet, i alla fall om man ska tro Djurgårdens ass coach Paul ”struntsnackaren” Lindholm.

- Det är roligare att få vara med i den här typen av matcher i stället för att möta mittenlag som inte har något att spela för. Om man ska vinna SM-guld måste man slå Djurgården – det gäller definitivt Elfsborg, säger Paul Lindholm, assisterande tränare i Djurgården.

Kalmar slog oss visserligen i förra omgången så det talar väl för att dem också tar guld. För helt ärligt, det finns väl inget som talar för att vi ska slå Ellos på bortaplan ikväll? Ellos, en motiverad aspirant till guldet, mot ett DIF, utan vare sig spelidé eller dugligt spelarmaterial. Kan knappast sluta med annat än torsk.

Det har varit för dåligt med minnen och nostalgi på sistone, så här kommer lite från Stadion!

För mig är den minst sagt speciella norrmannen Thor-André Olsen en av DIFs mest färgstarka spelare någonsin. Han vaktade Djurgårdens mål 111 gånger under säsongerna 94-97 och blev av fansen vald till årets Järnkamin och Allsvenskans bäste målvakt 95,

Inte nog med att han under ett par år var en sanslöst bra keeper (titta bara på årsdvdn från 95!), han var dessutom en komplett galning med störtskön attityd mot allt och alla. Han kom i mångt och mycket att personifiera den målvaktstyp jag själv försökt vara på plan.

Minns en uppvärmning, från någon gång under hans DIFkarriär, då Zoran Stojcevski dunkade upp ett klockrent skott i krysset från bara några meter framför stackars Thor André. Efter målet var det inte enbart den gamle gode Zorro som jublade högt utan också den del av klacken som under uppvärmningen stått på O/P och bevittnat kanonen. Det hördes också en och annan psykning från läktarhåll om att han borde ha tagit skottet.

Vad gjorde då den så uppenbart hånade Thor-André? Det var ju liksom inte hans grej att ta skit från någon överhuvudtaget.

Jo, han gick majestätiskt fram till klacken, bara ställde sig och väntade in tystnaden. Sen lyfte han teatraliskt handen och gav exakt alla som bevittnat händelsen fingret, från höger till vänster och riktigt lååångsamt. Mot slutet av fingerpekandet hade hans ansikte formats av ett brett flin och klacken bara skrek ut sin glädje. Ett sånt där stadionminne som för evigt etsat sig fast!

Bör tilläggas att den tevespelsgalna norrmannen självklart gjorde detta iförd en keps som täckte ett misslyckat försök till Espen Knutsen-inspirerat hår, underbart!

Edit: Här är några frågor och svar från ett gammalt nummer av järnkaminen.

Idrottsjournalistiken är för lustig. Persontrakasserierna mot Huokko var tydligen inte så farliga. I alla fall inte enligt landets alla ”kompetenta” sportjournalister som reagerade över tifot med en lättare axelryckning. Visst påpekas det olämpliga i uppförandet, men detta suddas snabbt ut med vilken seger det faktiskt var för hockeyn med storpublik på hovet.

Men visst är det konstigt? För när det kastas in bananer på råsunda, vilket t om jag kan se humorn i, blir det ett jävla liv (det är dessutom riktat mot en förening och inte en enskild spelare). Beteendet ska då omedelbart bestraffas, allra helst kollektivt. För vi vet ju alla att det är förenat med livsfara att kasta bananer!

Så lät det iaf från södra läktaren igår kväll, kul.

Bajarna behöver nog inte oroa sig, enligt ”Super-Bo” ska ju tränarparet arbeta kontraktet ut. Kanske lika bra, det finns ju en hel del annat i Djurgårdsfamiljen att ta tag i. En ny sportchef kanske!?

Om tjaffset på läktaren resultera i att idioten som slängde in lyslyktan fick smaka var det nog fullt berättigat. Hoppas inga oskyldiga kom i kläm bara!

Två av målen ska vårt försvar bara klara av, frisparken var däremot inte så mycket att göra åt.

Till sist, imponerande publiksiffra!

Det snackas om Danderyd nu.

På fru kultur- och idrottsborgarråd Madeleine Sjöstedts blogg kan man under inlägget halvtid(där hon summerar vad f-n de har sysslat med i stadshuset under 2 år) läsa att ”Arbetet med att finna en ny arenalösning för Djurgården fotboll har tagit flera steg framåt och kommer att bli färdigt under mandatperioden.”

Det är ju ett statement som spontant känns tveksamt eftersom det har gått ”sådär” hittills med att finna en plats som passar både DIF och stan. Vaddå ”flera steg framåt”?

Det har ju i alla fall inte hänt ett skit som har kommunicerats utåt från någon part sedan DIF tackade nej till de fem skitförslagen som stan kom med förut.

Den ytan det snackas om, igen, är ytan vid Danderyds sjukhus på andra sidan motorvägen. Precis söder om Mörbyskolan och Mörbybadet (som kanske får maka på sig…?)

Denna plats ligger inte i Stockholm utan i Danderyd, en kommun som verkar mer sugna på att ordna ett hem till oss. Eller snarare ett tomt rum för oss att inreda…

Fördelar:

• Det är någonting. Bättre än Swedbank Sålna / Kenta park. Bättre än division 2 på Stadion också enligt mig.
• Danderyd är DIF-land. Även närområden som Lidingö och Täby är starkt DIF. Sollentuna är väl hyfsat DIF även om det känns lite Chrille P och gnaget i min bok. De fansen blir säkert glada och vi kan öka vår publik från de regionerna. Inte överdrivet långt från Östermalm heller.
• Helt ok kommunikationer. Mycket bussar, Roslagsbanan och 14 min från Centralen med tricken.

Länge har jag ifrågasatt hur lämpligt det är att anställda inom Djurgården Fotboll skriver om interna angelägenheter på stängda internetforum. Det kan få konsekvenser både mot arbetsgivaren och mot föreningens medlemmar. Jag skulle vilja veta hur de anställda resonerat. Det kommer liksom, förr eller senare, alltid fram. I ”vanliga företag” får man ju sparken bara man bloggar lite på arbetstid. Inte kul för någon inblandad!

Har ofta viftat bort mina funderingar med argument som ”att det är okej då Djurgården är en förening och inte ett företag”. Vidare är det ju svårt att, i en fotbollsklubb, ta ifrån en anställd dess roll som supporter vid sidan av arbetet. Men faktum är att det som läcker ut på stängda forum har stark påverkan på ”oinsatta”. Tyvärr skapas en onyanserad bild av hur föreningen/företaget Djurgården fungerar. Det går inte att bortse ifrån och det är ytterst beklagligt.

För att reda ut vad som är okej eller inte tror jag Djurgården får gå till botten med vilken typ av arbetsgivare man är och hur man ska arbeta med sin kommunikation. Jag tolkar Jonas Riedel som att Djurgården vill arbeta som ett företag och inte en förening.

Såhär svarade han på på en av Fotbollkanalens frågor angående ”informationsskandalen”:

Varför locket på?

- Det här är interna frågor och då vill vi hålla det internt. Det är brukligt inom de flesta företag.

Om det nu, inom de flesta företag, är brukligt att sköta frågor internt, är det då okej att anställda skriver om arbetsrelaterade frågor och interna angelägenheter på stängda internetforum?

När Djurgårdens cirka 13 000 medlemmar får reda på vad som händer i deras klubb är ännu oklart. Hittills är det hysch-hysch från alla håll

-Vi kommer ut med information när det passar oss

Förutsätter att det kommer ut på ett forum där alla kan läsa, t ex hemsidan eller medlemstidningen.

I företag finns det ju klara linjer för intern och extern verksamhet och hur man ska hantera information till aktieägare och andra intressenter. Detta verkar tyvärr inte finnas i Djurgården.

Det håller ju inte att man som anställd supporter kan skriva om interna angelägenheter skyddad av ”att man är supporter och vill föreningens bästa” för att sedan, när man får stå till svars, hävda att man är en del av ett företag med allt vad det innebär. Det finns ingen logik i det.

Jag vill vara säker på att Djurgården har kapacitet att klara av interna missförhållanden och att anställda tänker över vilka konsekvenser deras skrivande om arbetet kan få i det långa loppet. Informationen som läcker ut har kapacitet att både splittra Djurgårdsfamiljen och skapa osäkerhet. Om organisationen inte fungerar måste detta gå att lösa internt.

Ska det behöva gå så långt att man börjar ifrågasätta i vilken utsträckning Djurgården ska ha supportrar som anställda överhuvudtaget?

Klart är att Djurgården har mycket att ta tag i framöver och en del av detta är att ta fram en kommunikationspolicy för anställda. Det behövs, som jag ser det, klara riktlinjer för hur informationen ska kanaliseras ut och hur anställda ska hantera dubbelrollen supporter/anställd.

Till sist, jag har valt att lyfta Jonas citat ur sitt sammanhang därför att det är intressanta svar på hur man ska se på Djurgården som organisation.

Mer om ämnet här.

Som sagt, man kan få sparken för mindre…

Bajenderbyt

Det stundande bajenderbyt med sina publikfrågor verkar ha löst sig då nu besvärsnämnden (som är disciplinnämndens högre instans i svenska fotbollsförbundets rättsväsende) verkar nöja sig med att bara stänga ute Bajen Fans från den nedre delen av deras klacksektion. Alltså mellan och övre kommer vara öppna, och då får de väl plats, de jävlarna. Risken att de försöker sig på en invasion av vår sida borde ha minskats drastiskt även om något form av uttalande från bajenhåll inte har kommit om hur de tänker göra.

Styrelsefrågan

När det gäller styrelsen och cirkusen där är jag genuint orolig. Så bra insikt har vi inte på bloggen att vi kan leverera utförliga sanningar till alla informationstörstande Djurgårdare. Däremot verkar allt tyda på att våra kära ”kuppmakare” aka MWM (Mats, Wille och Magnus) med anhang inte hade en tydlig plan om hur de skulle agera när Lunkan hamnade i media. Jag tillhörde de som jublade i högan sky av glädje och förvåning den där söndagen 7 september framför Sporten och fotbollskanalen. Jag kunde acceptera att det skulle dröja någon eller några dagar innan hela tänket skulle kommuniceras, men sen går tiden och det enda som sägs är mantrat: den här diskussionen är bäst att ta internt, vi vill inte skapa pajkastning i media.

1. Ta diskussionen internt då? DIF-tv eller 08-fotboll? artiklar på svenskafans eller jk.se? Kalla till ett möte för alla nyfikna? Hitta ett lämpligt forum och lägg korten på bordet. Nu kommer det kritik från alla håll och kanter, väldigt mycket på grund av tystnaden och bristen på information. När folk som Ulf Adelsohn, Tommy Engstrand, Lars-Gunnar Björklund, Hans Hellqvist och Åke Wilhelmsson i ett öppet brev undrar vad fan som händer måste det tas på allvar. Oavsett vad man tycker om respektive person så är detta tunga, viktiga supportrar till vår förening.

2. Va inte så rädd för media hela tiden. Sluta se dem som fiender. Ja, media kommer att skriva om turbulensen i DIF. De överdriver och spekulerar. Ju mindre de vet, desto fulare metoder kommer journalisterna använda skaffa information och deras artiklar kommer bli mindre sanna. Många sportjournalister är rikspajaser. Men: vi blir inte av med media genom att lägga locket på. Hela landet vet om att det är ”kaos i DIF” så tanken att vi diskret ska sopa detta under mattan är kört. Det tåget har gått. Istället, använd media, styr media åt det håll vi själva vill. Det är först då vi kan kontrollera vad som sägs och skrivs. Det vi (inte) sköter ”internt” kommer att hamna i media ändå.

3. Fanns det verkligen ingen bestämd handlingsplan när ni gick upp till Lunkan utifrån det tänkta (och inte överdrivet långsökta…) scenariot att han avgår med stört och det får media reda på? Det tog jag och många för givet när nyheten slog ner men nu ställer jag mig till tvivlarna. Jag hoppas verkligen har jag fel här.

4. Duglas Roos lämplighet som ny SO är tveksam, är han överhuvudtaget intresserad?

Blir det ett extrainsatt årsmöte nu undrar jag vad fan som ska hända.

Sjöberg menar att medlemmarna kan komma att kallas till ett extra årsmöte för att avgöra vilken väg man vill att föreningen ska gå. Från DN. Det blir svårt att välja väg om det bara finns en väg man känner till och den andra är hemlig alternativt icke existerande.

Djurgårdaren

Avslutar med lite gladare toner, stort hyll till vår medlemstidning Djurgårdaren! Kul intressant läsning, snygga bilder och reportage med gamla djurgårdsikoner, senast med 90-talsspelarna Fred Persson och Jesse Kindbom. Erkänner att jag är för ung för att minnas den sistnämnda men Fred kommer jag väl ihåg. Krigaren på mitten som slet och sprang. Bara tidningen är värd de tre hundringarna som det kostar att vara med i världens härligaste förening. Bli medlem! Snart är vi 15 000!

Ses på Stadion!

Nu känns det som att säsongen 2008 är över trots att det är sju matcher kvar.
Vad har vi att spela om? Bäst i stan absolut och om det går riktigt jävla bra så kanske en tredjeplats.
Nu finns det ju inget som talar för det. Varken spelet eller programmet där vi bland annat har båda suveränerna Kalmar och Elfsborg kvar att möta, samt Göteborg borta, ett bajenderby och till det matcher mot krigande bottenlag som Peking, Sundsvall och Trellehulla. Känns som att det stannar runt 10 poäng.

Det är mera av en pliktkänsla som jag beger mig till Stadion på torsdag. Gav bort min biljett i somras då jag var bortrest men nu lyckas jag förmodligen jaga rätt på den igen. Annars vettefan om jag hade orkat bege mig till Sthlm.

Goda nyheter från söndagens utflykt till Ljungskile var framförallt trepoängarn! Dembos storspel, Hellqvists första halvlek och även genomgående stabilt spel från backlinjen. Kul att en tapper skara djurgårdare knöt näven och åkte ner och sjöng också! Det som däremot fortfarande är katastrof är allt hemåtbackande i slutet, mot gnaget höll det inte, nu höll det dock enbart tack vare Mr. Pa.
Sluta backa hem!

Djurgårdsfamiljens fokus börjar allt mer flyttar söderut till Hovet och tyvärr går tugget om att publiksiffran kan falla under 5 000 på torsdag. Sex-sjutusen någonting kan jag leva med men under 5 k vore brutaluselt. Man kan skylla på tiden men jag tror den stora boven i dramat är bristen på motivation från vår sida. Vi har verkligen inte ett skit att spela för och det är vi inte vana med som Djurgårdare. Hade vi krigat i botten skulle det komma mer folk, det är jag säker på!

Mellan 1991 och 2003 spelade vi inte en enda säsong där vi inte långt in på sluttampen var inblandade i någon form av spännande guld- uppflyttnings- eller nerflyttningskamp. 2004 och 2006 härvade vi mitten och det var så jääävla tråkigt och publiken svek. Nu är vi där igen.

Gå på matchen!

DIF – IFK Norrköping
Stadion 2 Oktober 20:30